<3


Jag saknar dig min fantastiska van, du ar helt enkelt bast<3


Jag gjorde det igen!!!!!



















Ett skepp kommer lastat med bilder

Volontararbete


Monterico



Sa himla duktiga


Ladies night

Min extra mamma

 Nu har jag blivit en akta turist :)



Middag i huset

Party i huset




Hola niños :)

Tuffa grabbarna


En van jag funnit i parken

Carolines sista kvall




Lyxade till det med en dag vid poolen



Ser ni utsikten!!!!!

Mickey ville ata var amigo :(


Middag ute


En av Josefins sista kvallar :(

Ladies night

Sista kvallen med Mickey!!!







Storre skillander an vad jag trodde

Jag vet att jag suger men jag ar nog inte riktigt en bloggmanniska. Jag ska forsoka att sammanfatta denna vecka men tyvarr blir det inga bilder (tummen ner). Jag borjade antligen mitt volontararbete denna vecka, vilket jag var valdigt exalterad for. Jag blev dock flyttad till ett annat projekt eftersom att det forsta projektet jag skulle vara i lag en bit utanfor Antigua sa det skulle kosta en hel del att ta mig fram och tillbaka. Nu jobbar jag i en skola som heter "casa de ninos" och ligger i Johotenango som ar cirka 10 min fran Antigua. Pa onsdagen skulle jag ta mig dit pa egen hand och akte saklart vilse. Eftersom att det ar ganska farligt att ga runt i Guatemala ensam, speciellt nar man inte vet vart man ar, sa fick jag lite panik. Jag satte mig pa en buss som skulle tillbaka till Antigua men innan vi borjade aka sa hoppade jag genast av. Jag kande att jag inte ville ge upp sa latt aven fast jag virrat runt i en hel timme. Jag rigde upp min volontarkontakt pa skolan och han forsokte hjalpa mig, tillslut sa tog jag en tuktuk och kom fram runt halv 10, nar jag borjade 8. Personalen skrattade at mig nar jag kom fram, jag var inte lika glad men nar jag slappt paniken sa kunde aven jag skratta at det.

Ungarna ar mellan 1-5 ar. Det ar tre olika klasser med tre olika larare. Det ar cirka 40 barn i skolan men det ar sallan alla dyker upp. Ingen pratar engelska. Forstar ni vad detta innebar? Att jag maste anvanda min keffa spanska. Vilket ar bra men fan vad man for svalja stoltheten och bara gora sina misstag, viket inte ar min grej egentligen. Ungarna kommer ibland med klubbor i munnen, som de dessutom springer runt med. I vaskorna har de allt fran godis, kex, juice med bara socker i och andra onyttigheter. Forstar ni da hur galna de blir efter allt socker de far i sig? Jag skulle inte helle kunna sitta still pa rumpan och jag ar nagra ar aldre. Lararna gar ocksa och ater chocklad och godis. Det ar helt sjukt! De har inga rutiner overhuvudtaget, vi ar for det mesta ute (nar vadret tillater det) och da sitter lararna pa banken och pratar skit medan jag springer runt som en idi*t. Tyvarr sa larde sig ungarna mitt namn redan forsta dagen sa hela dagarna skriker de efter mig eftersom att ingen av lararna leker med dem. Jag forsoker gunga fyra ungar samtidigt som jag forsoker stoppa nagot tjaffs (vilket ar svart nar jag inte kan spraket, sa det blir ganska opedagogiskt) och spela fotboll med grabbarna. Sa fort jag lamnar planen sa borjar grabbarna braka sa jag forsoker att spendera min tid dar (Daniel akta dig, jag kommer ikapp). Skolan stanger vid 12:00, jag forstar inte riktigt vad foraldrarna gor med sina barn efter det. Men de jobbar inte riktigt som de svenska tiderna har dock. Iallafall.. nar jag aker hem 12:00 sa sitter jag pa bussen med huvudvark och forsoker att halla mig vaken, jag ar helt slut med andra ord. Jag tycker dock att det ar otroligt roligt att vara dar och jag kanner mig verkligen uppskattad av barnen. Men jag tycker att det ar jobbigt att se hur det gar till, lararna har ingen som helst gladje for sitt yrke och det gor mig ledsen. Dessa barn fortjanar sa mycket mer!

Helgen.. Det hande inte sa himla mycket, fredagen skulle jag ga ut med nagra vanner. Jag skulle ta en liten tupplur innan och somnade for natten istallet hahah, helt slut efter forsta vckan pa jobbet. Pa lardagen vaknade jag upp till underbart vader sa jag tog med mig bikinin och gick ivag till ett hotell i narheten for att simma och sola for forsta gangen sen jag kom hit. Jag bara lag dar och laste min bok (tack igen Meryem hahah) och njot av vadret. Jag och Josefin lyxade till det och gick till McDonalds for middag (skams). Tidigt pa sondagen akte jag med min van Haley och hennes typ 8 vanner till stranden, MonteRico, som ligger typ 2 timmar harifran. Vi hade det sa himla bra, stralande sol var det. Det gick knappt och simma eftersom att vagorna var typ 20 meter hoga, jag har aldrig aldrig sett sa hoga vagor, as haftigt var det! Det var en lyckad dag iallafall och nar jag kom hem insag jag att jag brant mig overallt, JAG LOVAR Danijela jag anvanda sol lotion men det hjalpte inte pa min bleka kropp! Nu ar klockan 16:00 har och jag ska hamta min tvatt, maste tyvarr springa. Vill bara avsluta med att saga att jag har varit hos lakaren for mina utslag och har nu fatt salva och tabletter sa jag haller tummarna for att det kommer bli bra for jag har inte sovit pa tva natter for att det kliar sa mycket! Men iallafall.. ni behover inte oroa er langre!!!! Besos!




Jag saknar mina prinsessor!!!!!!

Vi agnar hela vara liv at att forsoka komma nagonstans och inser aldrig att vi kanske redan ar dar.

Ska forsoka att sammanfatta denna vecka pa nagot satt. Jag slutade iallafall skolan forra veckan och det kandes verkligen som att det var enough for me. Pa sondagen akte jag och Josefin med fyra andra till Chichicastenango. Dar finns en jatte stor marknad med allt mojligt. Det var ganska haftigt att se, alla farger, dofter, manniskor. Dock blev det alldeles for mycket for mig sa det slutade med att jag inte shoppade nagot alls. Vi stannade dar over natten bara, Josefin akte dock tillbaka till Antigua.


Pa mandag morgon akte i vidare till Lago de Atitlan. Wow, vilken vacker sjo. Vi tog baten till ett omrade som hette San Pedro. Vi bodde precis vid vattnet och jag alskade det. Jag lag i var hammock och laste “nomad” (som ar en fantastisk bok, (tack for tipset min van Meryem), samtidigt som jag hade en sjukt vacker utsikt och lyssnade till vagorna. Det ar ett minne jag kommer behalla. Pa kvallen var vi tvungna att fira eftersom att vi aterfann Katies borttappade pass i varat hus i Antigua. Vi spelade aven yatzy, de trodde att de skulle behova lara mig men jag sa att vi faktiskt spelar yatzy i Sverige ocksa och de blev faktiskt chockade hahah. Jag alskade San Pedro och vill definitivt aka tillbaka innan jag aker hem till Sverige, far se om jag finner tid till det bara. Vi stannade tyvarr bara dar en natt. Sedan tog vi baten till San Marcos. Jag vet inte ens om jag vill saga nagot om San Marcos for jag avskydde det. Det ar ett omrade som sags vara jatte lugnt med massor av yoga och andra avslappnande aktiviteter. Det later fantastiskt men nar vi kom fram borjade det sporegna. Det var en djungel och min “resegrupp” bestamde att vi skulle sova i bungalows. Jag fick ju da en bungalow dar alla insekter i djungeln hade bestamt sig for att samlas. Jag forsokte att behalla lugnet och tankte att det inte skulle vara nagon storre fara. Nar vi gick ivag pa middag var det sa morkt sa vi var tvungna att anvanda ficklampor (for er som inte vet sa ar jag fruktansvart morkradd). Jag tyckte att det kandes som ett valdigt osakert omrade, mycket pa grund av morkret men ocksa for att manniskorna var lite konstiga. Nar jag kom tillbaka till min bungalow var insekterna OVERALLT i rummet, inkusive i min sang!!!! PANIK! Manniskorna som jag reste med ar alla fran Sydafrika sa de ar ganska vana vid detta men JAG, jag ar inte van vid detta!! Jag forsokte fa bort dom fran sangen och sedan kladde jag pa min fran topp till ta och bestamde mig for att detta kommer bli en somnlas natt. Det varsta var att mitt i natten borjade lampan blinka och da fick jag nastan en panikattack for om lampan skulle sluta fungera sa skulle det innebara att jag skulle sitta dar i morkret med insekter krypandes pa mig!!! De ramlade till och med ner fran taket pa mig. USCH. Okej un slapper vi det. Detta ar iallafall en situation som jag kommer skryta om for att jag overlevde den.


Tidigt pa onsdagen bar det av tillbaka till Antigua eftersom vi var tvugna att hamta Katies pass. Jag tyckte att det var underbart att komma “hem” efter den hemska natten. Vi bestamde oss for att sova kvar i Antigua och aka vidare dagen darpa. Tack!


Pa tordagen bar det av till Rio Dulce. Annu en fantastisk plats med vacker utsikt. Jag alskar att vara nara vatten, men att vara nara vatten betyder att vara nara insekter, tyvarr. Vi bodde pa ett litet hotell dar det ocksa bodde tva hundar!! Jag har dock borjat vanja mig vid att det ar hundar overallt, det ar bra terapi for mig eftersom att hundar ar nagot jag ocksa ar radd for. Vi tog iallafall ett dopp i vattnet sa fort vi kom fram och sedan satt vi pa bryggan och bara pratade och drack ol. Underbart. Aven fast jag fortfarande inte kan prata spanska ar jag glad over att jag iallafall har fatt ovat upp min engelska. Jag har alltid klagat over att jag pratar sa dalig engelska, sa jag ar valdigt tacksam for denna erfarenhet.


Efter Rio Dulce akte vi vidare till Livingston. Annu en battur, och jag alskade det. Sa fort vi klev at baten horde jag reggae musiken och kande mig lycklig. Vi satte oss vid vattnet och bestallde in smooties och bara njot av livet. Jag maste bara beratta att jag fick annu ett rum med tre amigos, tre odlor. Ingen annan hade dessa odlor i sina rum, de dras helt enkelt till mig, suck. Jag akte inte med till Honduras for jag hade inte tillrackligt med tid for det tyvarr. Det har varit en underbar vecka med mycket resande. Jag har sett manga nya platser som jag bade har alskat och gillat lite mindre haha. Men det allra viktigaste ar att jag har lart mig nagot nytt om bade mig sjalv, nya situationer och om andra manniskor. Samtidigt som jag har tyckt att det har varit jobbigt ibland har jag ocksa haft det valdigt roligt och fatt manga nya minnen. Nu vill jag bara se mer av varlden.


Vi har nog umgatts for mycket hahah likadana outfits

Sista dagen i skolan, ganska omotiverad
Avslutningselever med larare

Marknaden i Chchicastenango
Pavag till Lago de atitlan
San Pedro
Sarhar kan man ocksa tvatta
Eller tvatta haret
Jag forsokte kopa denna vackra varelse
Haftig malning som det gifta paret tillslut kopte
Glad for att ha atrerfunnit sitt pass
Jag fick yatzy!!!
San Marcos ucch usch usch
Pavag till Rio Dulce
Pavag till Livingston
Det karibiska havet
Hemma i Antigua igen
Muuummms!

I var tid verkar ingenting vara gott nog

Detta kommer tyvarr bli ett kortare inlagg.. Det var min sista vecka i skolan "hallelulja". Jag trodde att jag var mer motiverad an vad jag var infor att plugga spanska. Jag tror att det blev lite for mycket for mig och alldeles for intensivt. Det var roliga veckor i skolan men samtidigt valdigt tufft. Nar jag kom till Guatemala sa kunde jag inte ett ord pa spanska. Den ar definitivt battre men inte bra, pa langa vagar. Det som har hjalpt mig allra mest ar vardfamiljen. De pratar endast spanska och darmed blir jag illa tvungen att prata aven fast jag foredrar engelskan. Jag brukar da fa en utskallning, fast jag forstar inte riktigt vad hon sager, bara att jag ska sluta prata engelska haha.

Det bor tva tjejer fran sydafrika i samma hus som mig. De har rest runt i varlden i 8 manader och ska vidare denna vecka. Jag ska med. Vi ska resa runt i Guatemala och sedan ska de vidare till Honduras. Jag vill absolut med till Honduras men vi far se hur det blir, det beror pa hur mycket tid jag har for nasta mandag startar mitt volontararbete. Jag tycker det ska bli ganska roligt me jag forsoker inte ha nagra forvantningar for jag har hort bade daliga och bra berattelser om volontararbetet har i Guatemala.

Igar var jag i Guatemala City, som ar huvudstaden, med Daniela (dottern i familjen). Vi akte en sakallad "chickenbus", vilket tog cirka 45min. Det var as mycket folk, hog musik, alla skrattar och pratar med varandra och valdigt svettigt ar det. Jag tycker anda att dessa bussar ar ganska mysiga pa nagot konstigt satt, aven fast det inte ar det sakraste transportmedlet, men finns det har? I Guatemala City gick vi till en galleria for att shoppa. Nar vi kom in insag jag att jag hade glomt att fora over pengar pa mitt kort (suck) sa jag kunde darmed inte shoppa, vilket var lika bra. Priserna ar ganska dyra dar och jag kande mig inte bekvam alls i gallerian, det var hur fint som helst men det kanns ganska sjukt att de lagger pengar pa nagot sant nar det inte finns tillrackligt med sjukhus eller skolor for barnen i landet. Livet ar orattvist.

Jag har kommit fram till att jag inte ar en manniska som uppskattar att umgas med mig sjalv. Jag visste det redan innan jag gjorde denna resa men nu har jag bestamt mig. Jag vill dela upplevelser med nagon annan. Dessutom ar det valdigt jobbigt att resa som ensam tjej. Jag kan inte bege mig till andra platser i landet pa egen hand. Antigua ar relativt saker stad gentemot andra delar i landet men det ar absolut INTE sakert. Jag ar dock otroligt tacksam for att jag kommit fram till detta, och det hade jag inte gjort om det inte vore for denna resa. Jag maste avsluta men jag vill bara saga -NJUT AV ERAT VADER!!! Har ar det vintertid och regnar hahah. For forsta gangen i mitt liv, log jag nar jag gick under regnet haromdagen, ENDAST for att jag hade ratt klader for regn, sa mamma annu en gang hade du ratt "det finns inget daligt vader bara daliga klader"! Min basta familj, mina underbara vanner och min stora karlek.. Jag saknar er och langtar efter er otroligt mycket, ni finns med mig genom hela resan och jag ar saaa tacksam for alla era ord och framfor allt erat stod!!!! NI AR BAST!

Annu en utmaning

Det har gatt annu en vecka.. tiden gar valdigt fort har! Jag har hunnit med massor denna vecka.. Jag maste erkanna att jag har varit valdigt dalig pa att plugga. Lararna har inte varit sa glada pa mig men denna vecka ska det bli andring pa det. Dessutom har jag privata lektioner istallet och mina tva larare kan typ inte ett enda ord pa engelska, hahah kan ni kanna min frustration eller?

Iallafall.. det var Annes fodelsedag i onsdags, vilket vi smygfirade redan pa tisdagen. Vi var forst pa ett stalle som heter "Monoloco" dar var det ladiesnight, drinkarna kostade 5Q, typ 3kr hahah. Vi gick vidare till stallet bredvid for dans. Martin som ar sonen i familjen jag bor hos, tvingade mig att dansa salsa. Sa himlans kul men jag vet inte om det riktigt ar min grej, som gammal basketspelare kan det vara svart att ta fram sin feminina sida hahah. Men roligt var det, dessutom sjong jag fodelsedagssangen for Anne pa hollandska, hon grat for att hon blev sa glad (jag hade verkligen ovat kan jag saga er). Pa onsdagen var vi ivag till en by som heter St. Antonio dar mayafolket lever. Vi fick uppleva ett brollop och eftersom att det var Annes fodelsedag fick hon vara bruden. Traditionerna ar valdigt olika beroende pa vilken by man bor i, men i denna by gar det till pa sa vis att bruden maste borja virka en duk till sin blivande svarmor i forhand, vilket tar cirka 8 manader. Pa brollopet maste man dansa i 12h och bruden maste direkt hem och laga ett antal tortillas annars far hon inte dela sang med sin man, hahaha det ar sa himla roligt tycker jag. Anne behovde dock inte laga nagra tortillas :) Vi firade Anne senare pa "rainbow", vilket ar en fantastisk restaurang som ar valdigt popular har, med god mat och livemusik. Pa torsdagen var det "dia de corpus", dagen da man firar Jesus kropp. Detta ar ett valdigt religiost land och har manga religiosa firanden. Det var en stor fest pa torget har i Antigua och denna fest fortsatter varje sondag i olika byar vid olika kyrkor. Valdigt haftigt var det.

Fredag (midsommar) var Annes sista dag i skolan sa vi lekte lite pa lektionen. Jag motte upp Josefin efter skolan for att handla lite infor midsommarmiddagen. Mums!!!! Nu skams jag lite men det var nog den godaste middagen ja har atit i Guatemala, svensk mat hahah. Jag provade for forsta gangen att ata sill, det ar ingenting jag foredrar men det gar faktiskt att ata. Mojito (Josefins katt) var lika nojd med maten. Ingen nubbe blev det men bannimig en jordgubbstarta, ater igen maste jag tacka Josefin som ordnade all mat, underbart gott var det!!! Igar gick jag upp 5:00 for vi skulle klattra upp for en aktiv vulkan i Antigua som heter Pacaya. Alla har pratat om att det ar en fantastisk upplevelse och hur vacker utsikten ar. Sjalvklart skulle det regna den dagen JAG skulle ta mig upp for denna j*vla vulkan. Ursakta men det var faktiskt ingen "fantastisk upplevelse". Det var det varsta jag varit med om! Nar vi val kommit upp kunde man inte se nagonting for det var varsta stormen, vi var tvungna att halla varandra i handerna for att inte tappa bort varandra. Det varsta var att de tvingade med tva hastar upp ifall att vi skulle bli for trotta. Vi sa till flera ganger att ingen av oss kommer satta oss pa dom dar stackars hastarna men anda sa var dom stackarna tvungna att ga hela vagen upp.. Jag slockade direkt nar jag kom hem och sedan mottes vi upp for att fira av Anne en sista kvall eftersom hon akte tillbaka till Holland igar. Buhu!

Bra bocker som ger en annan vinkel av livet.

Monoloco

Happy people

Ane blev bortgift med en 30 aldre man haha

Fodelsedagsbarnet

Smile

I miss you

"dia de corpus"

Kyrkan i Antigua

Shuhuuu

Sista spanska lektionen med Anne

Jag avskydde spelet men gav det ett forsok

MIDSOMMAR:

















Marknaden

Parken i Antigua



Pacaya: aldrig mer





Sista middagen med min alskade Anne




En sorlig film eller verklighet?

Jag tankte att jag skulle beratta lite om hur samhallet fungerar i Guatemala. Jag ar annu inte sadar jatte insatt i systemet men jag har hunnit regaera pa ganska mycket.. Forst och framst alla unga flickor som jag ser pa gatorna med 2-3 ungar var. Det ar barn som har barn! Tydligen sa ar preventivmedel inget man pratar om eller foredrar att anvanda. For inte sa lange sedan gick en prast ut i tidningen med en bild dar han holl i en kula (ett skott) och preventivmedel, han menade pa att det ar precis samma sak. Efter detta latsas alla manniskor som att preventivmedel aldrig har existerat. Foraldrar pratar inte om varken relationer eller sexualkunskap med sina barn. Barnen vaxer darmed upp med stor okunskap, de vet inte vad som egentligen hander vid ett samlag. For mig ar detta sjukt. De har sexualkunskap i skolorna men de flesta barn som blir gravida lever ute pa gatan och har ingen skolgang overhuvudtaget. Manniskor som lever har foredrar aven att fa sa manga barn som mojligteftersom att dessa barn ska forsorja sina foraldrar nar de inte langre kan arbeta.

Vad hande med pension? Det finns ingenting som heter pension i detta land, du ska klara dig pa egen hand. Och om du ar sjuk, sjukersattning? Forsorjningsbidrag? A-kassa? INGENTING, NADA! I Guatemala ska man betala12% skatt, vilket ar sjukt lagt for oss men detta ar ett fattigt land. Dock sa kommer alla runt detta for ingen vill betala skatt. De rika vill absolut inte dela med sig av sina pengar till de fattiga. Det ar mycket svartarbete i Guatemala, detta ar sjalvklart olagligt men situationen gar inte att kontrollera. Guatemala ar i en valdigt dalig funktionell situation eftersom att ingen vill betala skatt. Hor pa detta.. Om en manniska tjanar mer an 33 000Q (motsvarar ungefar 30 000kr) maste denna redovisa pengarna genom kvitton. Staten menar pa att man klarar sig pa 33 000Q och darfor vill de veta vad man gor med resten av pengarna. VA? For mig ar detta sjukt..

3% av befolkningen ar rika, detta ar cirka 15 familjer i landet som ager alla pengar. Dessa familjer ar aven européer!!! Bland annat svenskar och jag skams over det! Familjerna ager det mesta i Guatemala, all produktion, mark, industrier och har makten over all media. 60% av manniskorna ar fattiga och 30% ar riktigt fattiga, de ager ingenting alls, inte ens ett tak over huvudet. Dessa manniskor lever i bergen, vilket ar livsfarligt!
En "normal" eller "standard" lon i Guatemala ligger pa 2500-2800Q (cirka 2100-2400kr). Aven fast det ar billigare att leva i Guatemala an i Sverige sa gar det inte att leva pa dessa pengar. Och det ar en standard lon!!! Som sevitris/bartender far man cirka 10Q/h!!!! Typ 7kr! Det ar skrattretande..

Jag maste bara tillagga att aven fast manniskor har det jakligt tufft i detta land sa har jag aldrig upplevt sa mycket gladje bland befolkningen. Varje dag nar jag gar till skolan ser jag manniskor halsa pa varandra pa gatorna, alla ler mot alla oavsett hudfarg, sprak eller kon. Det ar haftigt ska jag saga er!

No me gusta los animales

Min forsta utekvall.. Josefin fyllde ar i mandags sa jag var hemma hos henne pa tarta. Jag hade med mig sill, kalles kaviar och svenska flaggor till Josefin nar jag kom till Guatemala sa tartan var sjalvklart dekorerad med svenska flaggor! Jag blev ocksa tvingad till att sjunga fodelsedagssangen ENSAM till henne pa svenska. Jag kanske ska beratta vem denna Josefin ar hahah. Josefin ar min storasysters kompis och hon kom till Guatemala i oktober for att stanna i tio veckor. Hon blev kvar och jag ar otroligt glad for det, hon har hjalpt mig mycket! Pa tisdagen blev det fiesta! Vi traffades pa en restaurang och gick darefter till en nattklubb. Wow! Jag ar inte sa mycket for ute livet i Sthlm pa grund av att manniskor inte gar ut langre for att ha roligt. Har ar det saa annorlunda and i love it! Josefin och hennes pojkvan hade en liten salsashow och de var sa grymma!!! Musiken, manniskorna, dansen, lyckan och sjalvklart mojitos och cubalibre, det kunde inte bli battre! Dagen efter i skolan var inte lika rolig, jag och Anne lag pa skolbanken och fragade vad hangover heter pa spanska "tengo reseca"! Lararna skrattade bara at oss och fragade om vi ville ha en aterstallare.. "NO!"

Vi har lite olika aktiviteter med skolan pa eftermiddagarna varje vecka. Denna vecka akte vi ivag till en kyrka som var otroligt vacker. Jag har faktiskt inte gjort sa mycket annat, hangt lite pa Josefins jobb ocksa, hon jobbar som bartender pa en bar i narheten av mitt hus. I fredags hade en kille fran skolan sitt avslut, Freddie, sa vi var nagra stycken fran skolan som gick ut for att det var hans sista kvall.

Jag maste bara dela med mig av en ganska rolig grej, min dusch ar alldeles for kort for mig sa jag maste sta med bojda ben nar jag ska duscha, gissa om jag typ har traningsvark i benen. Dessutom far jag typ en stot da och da eftersom att de har en sakallad "eldusch" dar varmvatten alltid finns tillganligt genom att det varms upp direkt i slingor i en liten bytta i taket. Sjukt va? Och dar star jag och duschar med massa slangar ovanfor mig nar det oskar hahaha. Dessutom ar avloppsledningarna i Guatemala inte tillrackliga for toalettpapper sa darfor blir det stopp nar nogon nyanland turist glommer detta och slanger ner pappret av ren vana. Detta hande tyvarr i mitt hus, vi har fyra tonaringar som bor hos oss just nu och de slangde inte bara ner papper i toaletten, ni kan gissa er fram till vad de hade slangt ner. Det var inte en trevlig syn ska jag saga er! Jag tyckte sa synd om vardmamman sa jag hjalpte faktiskt henne, medan snorungarna (sjalvklart fran USA) satt inne pa sitt rum och inte ens bad om ursakt for roran. Fy skams!

Jag har haft sa mycket konstiga tankar de senaste dagarna. Jobbiga tankar. For har kan jag saga er att man har hur mycket tid och utrymme som helst for att bara tanka och dagdromma. Ibland ar det underbart men ibland kliar det i hela kroppen. Iallafall, sa har jag tankt mycket pa livet i sig, alla filosofiska fragor som "meningen med livet". Vad vill jag gora med mitt liv o.s.v. Inte bra! Manniskor forsoker alltid strava efter mer an vad man redan har. Varfor lever vi pa detta vis? Jag tycker att det ar otroligt svart att uppskatta livet ibland, speciellt i Sverige dar vi har sa otroligt mycket mojligheter. Vi maste verkligen ta vara pa dessa! Jag maste ta vara pa dessa! Aterigen TACK for alla kommentarer, varenda ord varms i hjartat!

Varldens godaste mojito!!!
Josefins fodelsedagstarta!
Skolaktivitet
Stammer bra!!
Jag o min Anne :))
Firande av Josefin /fiesta
Pa Josefins jobb, café no sé
Freddies sista kvall, han gjorde sin kanda dans for mig a Anne! Basta!

I was Jane in the djungel but i miss my Tarzan!

Forsta veckan.. mycket blandade kanslor! Forsta dagarna var jag valdigt kanslig och valdigt ensam. Jag fick verkligen panik kanslor. Jag vet inte om ni kan kanna igen dessa for det ar en kansla jag aldrig upplevt forut. Jag ar pa andra sidan jordklotet, ensam i ett land dar bade kulturen och spraket ar frammande. Dessa kanslor har omvandlats till bade spanning och en kansla for livet, jag alskar livet! Jag kanner mig levande har!
Jag maste tyvarr bli kort i detta inlagg for min housemami blir inte sa glad nar jag kommer sent till middagen. Jag tankte iallafall ladda upp lite bilder pa forsta veckan jag hoppas att de uppskattas. Jag har bland annat traffat Mel Gibson, varit pa min forsta salsalektion, besokt flera museum och en chokladfabrik, i helgen var jag i Tikal och levde i djungeln, det var as ballt ska jag saga er! Vi ses snart igen, tack for alla fina kommentarer de uppskattas verkligen!


















No hablo espanol

Allt kanns mycket battre.. Efter mitt senaste inlagg ringde jag direkt upp min storasysters van Josefin som ocksa ar har i Antigua. Vi bestamde att vi skulle motas upp och jag kande mig mycket lugnare efter det. Igar visade hon mig runt i Antigua och hjalpte mig med lite aranden. Vi gick ivag pa en marknad och jag har aldrig sett sa mycket och fina farger. Jag kommer shoppa loss dar innan jag aker hem. Vi akte ocksa "tuk tuk" nar vi skulle hem till Josefin och jag visste inte om jag skulle skratta eller grata. Trafiken har ar inte saker nagonstans! Jag ar otroligt glad for att jag traffat denna underbara manniska!

Idag var det forsta dagen i skolan. Jag var sjukt nervos, min spanska ar inte direkt pa topp, jag kan ingenting, nada! Jag satt i lobbyn och vantade pa min larare och borjade prata med tjejen som satt bredvid mig. Hon kom igar och var lika radd och nervos som jag sjalv. Vi bada kande en lattnad. Vi ska ha vara spanska lektioner ihop. Vi hade lektion mellan 8:00-12:00 och for det mesta sa skrattade vi. Vi har tva olika larare som ar lika bra och roliga. Jag och Anne ar lika daliga pa spanska sa det kanns som att det har kommer bli ganska bra anda. Vi gick ivag till ett cafe och pratade om hur annorlunda allt ar har. Hur mycket vi uppskattar vara liv hemma och alla manniskor vi har omkring oss.

Ikvall ska vi ivag pa en liten konsert i en restaurang. Vi ska dit med tva kvinnor vi traffade pa skolan, en fran Tyskland och en fran USA. Det kommer nog bli ganska trevligt. Jag ar ganska imponerad av mig sjalv, att jag vagar prata sa mycket fastan min engelska suuuger. Det kanns sa sjukt att man traffar manniskor fran helt olika varldsdelar men anda ar man sa lika och har otroligt roligt ihop. Manniskor ar haftiga! Jag maste beratta om den tjejen som bor i samma vardfamilj som jag. Herrgud! Hon ar fran New York och jag spyr pa henne! Hon ar as dryg mot bade mig och familjen. Nu vill jag verkligen inte aka till New York hahah. Jag maste avsluta nu.. saknar er alla och tanker pa er standigt! Lova mig en sak, le mot fem frammande manniskor varje dag, forsok iallafall!


Verkligheten kanns overklig!

Vet inte vart jag ska borja.. (graten sitter i halsen). Sista dagen innan jag akte ivag var helt underbar och den spenderades med min basta familj. Jag har nog inte gratit sa mycket pa lange, den ena ar kansligare an den andra haha. Jag hann sova 2h sedan korde basta pappa mig till flygplatsen, han hjalpte mig tills han inte langre fick folja med och da kande jag hur paniken borjade krypa fram i kroppen. Resan tog 21h och det jag fokuserade pa allra mest var andningen, att inte fa panik. I Miami traffade jag (tack gode god) pa tre svenskar som skulle till Ecuador. Vi hade lika lang vantetid sa vi gick ivag och kakade tillsammans, det kandes skont, nu var jag iallafall inte ensam langre (for en stund). Nar jag val satte mig pa flyget till Guatemala, skulle vi fa vanta ytterligare 1h for att de skulle byta dack!!! Sa dar satt vi i varmen, och ovade pa vart talamod. Bredvid mig satt tva italienare som jag forsokte byta nagra ord med, vilket var ganska svart eftesom att deras egelska var varre an min!!

I Guatemala stod en vanlig man och vantade pa mig med mitt namn pa en skylt. Jag kande hur jag genast slappnade av, jag hade oroat mig for att denna man inte skulle dyka upp. Cirka 1h tog det till Antigua, jag forsokte halla mina ogon oppna hela vagen, vilket nastan var omojligt. Jag var ganska nervos nar jag skulle in till familjen som jag ska spendera 8 veckor hos. Mamman var hur gullig som helst, jag kunde annu en gang slappna av. Hon har en dotter och en son, sonen kan inte prata nogon engelska alls och dottern kan lite. Mamman pratar for det mesta spanska med mig men forsoker oversatta till engelska.

Forsta natten var hemsk. Jag kunde inte hindra paniken fran att trada fram langre. Jag fick ett superlitet rum, som jag endast ska bo i i tva dagar. Jag satte mig pa sangen och stallde mig fragan "vadfan gor jag har!!!!!??". Jag bara hoppade in i denna ide om en volontarresa utan att riktigt tanka mig for. Jag var sa sjukt trott sa jag tankte att jag sover bort paniken, nej da ser jag en stor fet kackerlacka!!!! Tararna rann, jag laste alla fina sms som alla skickat och fick san angest over vad jag lamnat hemma. Tack gode gud sa somnade jag strax efter det.

Jag har sa mycket blandade kanslor just nu, jag vill bara att det ska bli mandag for da borjar jag skolan och kommer sakerligen traffa manniskor som ar i samma bat som jag sjalv. Jag vill lara mig spanska nu nu nu! Nu maste jag forsoka hitta tillbaka "hem" eller vad jag ska kalla det, jag hoppas att jag kan kalla det mitt hem en dag.. Saknar er alla och tanker pa er hela hela hela tiden!


"Hay que tomar los tiempos según vienen" - Man måste ta varje tid som den kommer

Mycket har hänt sen senast. Jag hade min sista dag på praktiken i tisdags, vilket var lite jobbigt för mig eftersom att jag trivdes så himla bra. Det är dock dags för nya äventyr och dessutom kommer jag stanna kvar i kommunen som jag hade min praktik i på 20% anställning sista året av min utbildning. Det kommer bli så himla bra tror jag, att kunna relatera till praktiken samtidigt som jag läser det teoretiska. Dessutom gör jag detta med min fina vän Sirva, high five för oss!!!

Igår var jag ute med mina fina flickor från jobbet, vilka fantastiska tjejer, jag kommer att sakna er ska ni veta! Vi åt supergod mat på tabbouli på söder, muummms! Sedan bar det vidare till jobbet och slutade på east. För mig är det viktigast att ha trevligt sällskap och inte vart man befinner sig. Jag och Sara var dock lite dans sugna men det får vi ta igen till nästa gång, vi har dessutom gjort en deal på att dra iväg på salsaklubb när jag är tillbaka, wiie!! Jag har inte ens hunnit packa, jag sprang runt som en galning igår i Kista centrum för att handla det allra sista. I all stress råkar jag radera min "att köpa lista"!!! Snacka om att jag bröt ihop, jag och storasyster försökte skriva ner det jag fortfarande kom ihåg som stod på listan. Ingen höjdare! Nu måste jag faktiskt skriva en "att packa lista", (jag gillar att göra listor, allra mest för att det känns så skönt när man bockar av det som är gjort). Jag ska försöka hinna med ett inlägg där jag berättar om varför jag bestämde mig för att åka iväg på en volontärresa innan jag åker iväg INATT!











Nu börjar det verkligen dra ihop sig

Jag är så jävla sur för nu har jag blivit sjuk igen! Vem har tid för att vila?? Inte jag iallafall, jag har tusen saker att ordna med innan jag åker. Imorse vaknade jag med yrsel som fortfarande inte har försvunnit. Jag undrar vad grannarna tänker när de ser mig virra runt här i lägenheten, som om jag vore blind. Imorgon ska jag iväg på ett sista seminarium för denna termin i Örebro. Tänk om jag är lika virrig imorgon? Jag vägrar missa detta seminarium och få en komplettering som jag inte hinner skriva innan jag åker iväg. Dessutom vill jag träffa alla klasskamerater!! Speciellt min fina Johanna som varit i Peru hela praktiken!
Jag jobbade min sista dag i söndags och det kändes underbart. Mina kollegor är dom bääääästa men det är jobbet i sig som jag har tappat både tålamod och glädje för. Jag började jobba extra där sista året på gymnasiet som var för cirka 4 år sedan och har sedan dess strö jobbat där. Och kollegor glöm inte, onsdag den 1:a juni är det utgång som gäller! (Bella skriv upp det, du kommer inte undan!)

Min finaste prinsessa fyllde tre hela år i lördags!! Jag tycker att det är så himla jobbigt när tiden går så fort. När jag kommer hem från min resa kommer säkert lilla prinsessan kunna prata, och då har hon fyllt 2 år (som jag missar). Vanessa firades iallafall med hela feta familjen! Eftersom att denna dator krånglar kan jag inte få med fler än dessa bilder:
Här visar prinsessan att hon fyller 3 år! Bästa!!!
Min finaste familj, dock fattas min rödhåriga lillasyster!
Jag och min storasyster!

don't dream your life, live your dream

Andra dagen som jag är hemma från praktiken. Förkylningen vägrar ge med sig, men jag är lika envis så vi får se hur detta går. Jag tänkte passa på att berätta om min resedestination som är Guatemala.

Guatemala är en republik i Centralamerika med en befolkning på cirka 11 miljoner. Huvudstaden är Guatemala City och det officiella språket är spanska. Förutom spanskan som talas av omkring 60% av befolkningen, finns det 23 officiellt erkända indianspråk som talas av omkring 40%. Katolsk kristendom var den enda religionen under kolonialtiden men protestantismen har ökat kraftigt i landet samtidigt som ursprungsbefolkningen är anknytna till mayareligioner. Landet har en lång historia som är anknyten till mayafolket, som fortfarande lever kvar. Inkomstskillnaderna i landet är mycket stora och omkring 75% av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Staten driver flera grund- och högskolor i landet. Dessa skolor är gratis, trots att kostnader för skoluniform, böcker, transport och liknande tillkommer. Detta gör att det blir svårt för den fattigare befolkningen att få utbildning. Många medel- och överklassbarn går i privata skolor. Endast 69,1% av landets befolkning över 15 år är läskunniga, vilket är den lägsta siffran i hela Centralamerika.

Jag kommer befinna mig i Antigua, som betyder "Guatemalas gamla stad". Det är en underbart vacker plats med färgglada hus och kullerstensgator. Antigua har blivit en av de mest populära platserna i Latinamerika för att läsa spanska. Staden har också blivit en populär turistort, framförallt för backpackers. Antigua brukar även kallas för Guatemalas disneyland för att staden är som en fantasivärld i jämförelse med resten av landet. Säkerheten går dock inte att jämföra med Europa men eftersom att det finns mycket turister i staden finns det även många poliser vilket gör staden relativt säker.

Eftersom att jag är väldigt kräsen vad det gäller mat så har jag tagit reda på vilka specialiteter de har i landet:
Pimentos rellenos - Paprikor fyllda med kött och grönsaker
Pepián - Köttgryta med grönsaker
Frijoles con arroz - Bönor och ris
Chuchitos - Ångkokta majsdegsrullar fyllda med kött eller grönsaker
Guacamole - Mosad avocado med lök och kryddor
Sesina - Marinerad biff I citron och apelsin
Chirmol - Tomat, mint och löksås


18 dagar kvar :)

Jag vet att jag suger på att uppdatera men jag måste försvara mig med att min kalender är helt fullspäckad. Jag har fått min tredje förkylning på några veckor på grund av alldeles för lite sömn och för mycket stressande. Jag har verkligen försökt tänka på att jag måste sluta stressa, men går det när man lever i Stockholm? FAN, vad jag inte kommer sakna stressen! "Ta det lungt, en sak i taget, prioritera det viktigaste". Jag måste hinna planera in alla "hej-då" kvällar med mina nära och kära (snyft!!!!). Usch jag får ont i magen när jag tänker på det, min fina familj och mina bästa vänner, ni kommer finnas med i allt jag gör! Samtidigt så längtar jag bort, speciellt när man går på t-banan och får en utskällning av en kvinna för att jag ville sätta mig på sätet bredvid henne när hon hade sin fula väska där. Vad är det för fel på människor?? "Det finns flera platser runt omkring, om jag var du skulle jag sätta mig någon annanstans". Säger man så till en människa? Jag tror att hon behöver lyckopiller!

Jag kom på att jag har varken skrivit om vart jag ska åka eller när jag åker, ooops! Men ni får tyvärr vänta till nästa inlägg för nu ska jag iväg på fotbollsmatch och heja!! Jag ska försöka att inte dröja till nästa gång :) Jag bjuder på en bild på min knäppa men underbara kusin <3

Bokat och klart!

Nu har jag bokat min flygbiljett och har inte något avbeställningsskydd så nu måste jag verkligen åka, på riktigt!! Jag har mycket blandade känslor, är det lite konstigt? Har jag tagit mig vatten över huvudet eller kommer jag greja detta? Jag är sjuuuuukt sällskapssjuk och jag ska åka helt ensam och det gör mig lite rädd!

Jag kommer att missa en sommar med mina nära och kära samtidigt som jag kommer uppleva saker som jag aldrig varit med om förut. Jag kommer att växa som människa och framför allt kommer jag att lära känna mig själv, ta reda på vem jag verkligen är. Ingen eller inget som kan påverka mig utan jag får bara vara mig själv, utan massa krav eller förväntningar från både samhället och min omgivning. Jag kommer ha tid att tänka på mitt liv och vad jag vill göra med mitt liv. För första gången på väldigt länge kommer jag att prioritera mig själv, kalla mig ego eller vad du vill men det ska bli jääävligt nice!!!!

I want to go back..




I want to go back to the time
when getting high meant on a
swing, when drinking meant apple juice,
when dad was the only hero, when
love was mom's hug, when dad's
shoulder was the highest place on earth,
when your worst enemies were
your siblings, when the only thing that
could hurt were skinned knees,
when the only things broken were toys and
when goodbyes
only meant tomorrow!

Häng med på min resa!

Efter att jag många gånger funderat på om jag ska blogga eller inte inför min resa så har jag bestämt mig för att dra igång en blogg iallafall. Jag hoppas att den kommer uppskattas och att jag kommer ha tillfälle att blogga så mycket som möjligt när jag har åkt iväg. Jag kommer att berätta mer om min kommande resa och hur det kommer sig att jag valt att åka iväg helt ensam i två månader!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0