Jag vet att jag suger på att uppdatera men jag måste försvara mig med att min kalender är helt fullspäckad. Jag har fått min tredje förkylning på några veckor på grund av alldeles för lite sömn och för mycket stressande. Jag har verkligen försökt tänka på att jag måste sluta stressa, men går det när man lever i Stockholm? FAN, vad jag inte kommer sakna stressen! "Ta det lungt, en sak i taget, prioritera det viktigaste". Jag måste hinna planera in alla "hej-då" kvällar med mina nära och kära (snyft!!!!). Usch jag får ont i magen när jag tänker på det, min fina familj och mina bästa vänner, ni kommer finnas med i allt jag gör! Samtidigt så längtar jag bort, speciellt när man går på t-banan och får en utskällning av en kvinna för att jag ville sätta mig på sätet bredvid henne när hon hade sin fula väska där. Vad är det för fel på människor?? "Det finns flera platser runt omkring, om jag var du skulle jag sätta mig någon annanstans". Säger man så till en människa? Jag tror att hon behöver lyckopiller!